Skip to content

Tankar om gatufotografi

11 december, 2011

När jag började försöka mig på gatufoto för lite mer än ett år sen så minns jag att jag blev arg på mig själv när jag inte tog vissa bilder. Jag ville ta bilder på a-lagare, tiggare eller andra utslagna och utsatta människor, vilket jag då trodde skulle bli annorlunda och spännande bilder. Då trodde jag det berodde på feghet eller någon slags moralpanik/politisk korrekthet från min sida, men nu börjar jag inse att det var instinkten/förnuftet som omedvetet höll mig tillbaka. Jag slog ner på mig själv för att jag inte vågade ta bilden och fastnade hela första året  i känslan av misslyckande varje gång jag gav mig ut på gatorna.

När jag långsamt började slappna och sluta tänka så mycket så började bilderna komma. Det var som att ju mer jag gick ut och inte förväntade mig stordåd, desto mer lyhörd blir jag för stämningarna och människorna runt omkring. Nu känner jag mer när jag greppar kameran om det är ok att ta en bild eller inte.. Om känslan är rätt så kan det även bli en bild på tiggare eller en uteliggare.. Det handlar inte om moral, det handlar mitt ärliga syfte, att skapa bilder som berättar om människorna och tiden vi lever i. Jag är inte ute efter att skada någon.

Det är inte längre så att jag tror mig låta bli att ta bilden för att jag är rädd, utan snarare för att jag inte vill skapa konflikter med eller skapa obehag hos en människa. Instinkten/känslan vet när det är dags att snabbt lyfta kameran till ansiktet, fokusera och trycka av. Desto snabbare jag jobbar, desto mindre hjärna och desto mer instinkt blir det.  Jag börjar acceptera och använder mig av magkänslan/instinkten mer och mer, vilket gör att bilderna blir bättre och jag ”vågar” mer när det känns rätt.

Någonstans undrar jag om gatufotografi handlar om någon slags djurisk instinkt/magkänsla i att läsa av människors utstrålning och anpassa sin egen på ett sätt som gör att man blir en del av omgivningen istället för SKUMMA KILLEN MED KAMERAN!
I början handlade allt om att ta en fantastiskt ikonisk bild.. Nu handlar det mer om själva fotograferandet, att fånga ögonblicket och stämningen på en hundradels sekund. Jag misstänker att det för mig kommer fortsätta i den riktningen, och jag tror och hoppas att det kommer synas i bilderna. Jag tror att när man fullt och ärligt inser att det är ögonblicket som är viktigast, inte den färdiga bilden – då kommer också bilderna bli ikoniska.

From → Vardag

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: